Permanenta vägmärken ska användas, sättas upp och placeras på enhetligt sätt. Därför finns handböcker för att underlätta tillämpningen av gällande förordningar och föreskrifter.
Handboken anger normalstandarden för användningen av vägmärken. Den är baserad på gällande lagstiftning och andra bestämmelser samt på erfarenheter från
vägmärkestillverkare, driftbeställare, entreprenörer, kommuner med flera.
Vägmärkena har stor betydelse för att trafikanterna ska få den information de behöver för en rationell, säker och upplevelserik resa, samtidigt som de kan utnyttja vägsystemet på ett effektivt sätt. De har också betydelse med tanke på samhällets stora krav på snabba och pålitliga transporter.
Hur vägmärkena placeras har också betydelse för säkerheten inom vägområdet. Vi
eftersträvar en mjuk utformning av sidoområdet och en säkerhetszon närmast vägbanan, där inga oeftergivliga föremål bör förekomma, detta för att minska skaderiskerna vid
olyckor.
Märke B1, väjningsplikt, bör endast vara kombinerat med följande grupper av vägmärken
(VVFS 2007:305 2 kap. 16 §)
Exempel på vanliga kombinationer av olika märkestyper.
För att uppfylla ovanstående krav är det viktigt att hålla hög kvalitet när det gäller
utformning och placering, val av vägmärkesprofil och reflexmaterial såväl som underhåll av vägmärkena.
Man ska alltid minimera den tid man uppehåller sig på en trafikerad väg för olika typer av arbete. Detta kan vara ett skäl till att välja stolptyp och fundament utifrån andra kriterier än enbart kostnaden för utrustning och montage. När gamla eller skadade märken byts ut ska man alltid kontrollera att angivelsen av vägvisningsmål, samt färgsättning, textstorlek och reflexmaterial följer gällande regler. Då ska också gamla uppsättningsanordningar bytas ut mot montage som uppfyller kraven för krocksäkerhet.
För riktlinjer kring variabla meddelandeskyltar (VMS) klicka här.
För att komma till handboken klicka här.
